Var är sant och vad är hittepå?
En växande skara skeptiker hävdar att elbilar inte är bättre för miljön än bensinbilar. Vad vilar dessa påståenden på? Är det faktiska sanningar eller bara seglivade myter? För att förstå skillnaderna i miljöpåverkan mellan elbilar och bensinbilar behöver vi titta närmare på hur deras utsläpp faktiskt ser ut både under själva körningen och sett över hela livscykeln, från tillverkning till återvinning.
Utsläpp under drift
Den mest uppenbara skillnaden mellan elbilar och bensinbilar är utsläppen under körning. En elbil släpper inte ut några avgaser alls under drift, medan en bensinbil har ett årligt utsläpp på cirka 3 ton koldioxid. Detta innebär en betydande minskning av lokala luftföroreningar och koldioxidutsläpp när man väljer elbil.
Utsläpp under hela livscykeln
För att få en korrekt bedömning av fordonens totala klimatpåverkan är det viktigt att beakta hela livscykeln, från tillverkning till återvinning. Här har elbilar länge fått kritik för den energiintensiva batteriproduktionen. En genomsnittlig elbilsproduktion kan ligga på cirka 14-15 ton koldioxid, jämfört med 9-10 ton för en bensinbil. Men trots den högre initiala klimatbelastningen hinner elbilen ikapp:
- Efter 1-2 års körning har elbilen kompenserat för sin högre produktionsbelastning.
- Efter 17 år (genomsnittlig livslängd för en personbil i Sverige) har elbilen totalt släppt ut 14-15 ton koldioxid, medan bensinbilen står för cirka 60 ton.
- Elbilar blir miljövänligare i takt med att energiproduktionen blir renare och förnybar.
- I Sverige kommer endast ca 1,8% av elen från smutsiga fossila källor som kol, olja och gas.
- En elbil omvandlar ca 77% av sin energi från batteriet till att driva bilen framåt, medan en bensinbil bara omvandlar ca 21% av bränslets energi effektivt. Resten går förlorad som värme och spill.
Hur man än vrider och vänder på det har elbilar betydligt lägre klimatpåverkan sett över hela livscykeln.
Ett åldrande batteri då, hur påverkar det?
Många oroar sig för att elbilars batterier snabbt tappar kapacitet och på sikt blir ineffektiva och obrukbara, men verkligheten ser annorlunda ut. Tänk dig en elbil som när den är ny har en räckvidd på 500 km. Även om bilen körs 24 000 km per år – dubbelt så mycket som det svenska genomsnittet – är kapacitetsförlusten måttlig:
- År 1: 2–3 % (485 km)
- År 2: 4–5 % (475 km)
- År 3: 6–7 % (465 km)
- År 4: 8–9 % (455 km)
- År 5 och framåt: Kapacitetsförlusten stabiliseras, och vid cirka 322 000 km har batteriet fortfarande kvar omkring 85% av sin kapacitet.
Efter 17 år och 24 000 km årligen behåller batteriet alltså hela 85% av sin ursprungliga räckvidd – långt bättre än vad många kanske föreställer sig. Som jämförelse motsvarar 322 000 km 41 enkelresor mellan Stockholm och Rom, 8 varv runt jordens omkrets, eller 83% av avståndet till månen. Det får väl ändå ses som väl godkänt.
Återvinning av batterier
När ett batteri inte längre ger tillräcklig räckvidd eller slutar fungera helt, kan det självklart inte bara hamna på soptippen. Så, vad händer då? Jo, beroende på batteriets skick och kvarvarande kapacitet, hanteras det på olika hållbara sätt:
- Second-life
Second-life-användning innebär att batterierna används för att lagra el i hem, företag eller som en del av större energilagringssystem. Ett kul exempel är båten som tar dig mellan Strandvägen och Fotografiska i Stockholm som drivs med el från gamla elbilsbatterier. - Återvinning
Batterier som är för slitna för återanvändning skickas till återvinningsanläggningar där värdefulla material som litium, kobolt, nickel och koppar återvinns. Detta minskar behovet av nybrytning och bidrar till hållbar råvaruhantering. Återvinningsprocessen innefattar oftast demontering och sortering av material, följt av termisk och kemisk behandling för att utvinna och rena metallerna. - Kontrollerad avveckling
Om ett batteri är så skadat att det inte kan återvinnas på ett säkert sätt, genomgår det en kontrollerad avveckling. Detta innebär särskilda behandlingsmetoder för att minimera miljörisker och hantera eventuella farliga ämnen. Endast en liten mängd av batteriet behöver slutligen läggas på särskilda avfallsanläggningar, då målet är att återvinna så mycket material som möjligt.
För oss är slutsatsen given
På Antrop drivs vi av engagemanget för klimatet – det genomsyrar vår vardag och är centralt i varje beslut vi tar, både som individer och som företag. Som individer och medmänniskor vill vi göra de val som är bäst för miljön, och som företag är vårt mål att arbeta med kunder vars värderingar speglar våra. Med denna artikel ville vi bidra till att stärka kunskapen om elbilar i relation till miljöfrågor, så att våra beslut grundas på fakta snarare än missuppfattningar och myter. Tillsammans kan vi göra skillnad genom att basera våra handlingar på den bästa tillgängliga kunskapen.
PS: Vill ni prata vidare om frågor som räckviddsångest, laddning, säkerhet, mjukvara, kostnader – eller om elbilar verkligen självantänder oftare än bensinbilar (svaret är nej; sannolikheten för självantändning är faktiskt cirka 16 gånger högre för bensinbilar) – tveka inte att höra av er. Vi har ett gäng teknikentusiaster som gärna delar med sig av sina insikter.
